Jag har tidigare levt med mycket skam i mitt liv, skam över den jag är, över ensamheten och att leva själv. Att ännu inte blivit vald och älskad. Förr undvek jag att prata om det, gömde känslan långt inom mig. Undrade vad det var som var fel på mig…

Skam är en primitiv känsla som de flesta människor känner, för den hänger ihop med förmågan att känna empati. Skammen föds ur perfektion, när vi kämpar med perfektion kämpar vi också med skam. Skam är rädslan av att bli avvisad, att det är något jag har sagt, gjort eller misslyckats med som hänger ihop med mitt självvärde. Först när vi bryter tystanden kan skammen börja lätta, när vi kan dela vår historia och gilla den vi är när vi berättar.

Jag har behövt bryta tystnaden, bjuda in skammen, känna på den, titta på den, erkänna den, vara med den. Jag har behövt gå tillbaka till dåtiden, spelat upp historien igen och igen. Sett lilla Hanna, hållit henne, känt med henne. Jag har behövt sätta ord på skammen, skrivit av mig, pratat av mig, skakat den ur min kropp. Skickat ljus till den. För skamtrollet stelnar när solen lyser på den, när vi vågar titta på den, ta ut den ur mörkret och stå ut med den

Att våga belysa skammen har också varit att äga min historia. Att stå för vem jag är, vad som har format mig, vad jag har gått igenom. För hur ska jag annars kunna vara sann, omfamna mig själv och låta någon annan älska hela mig? Det är ofta jobbigt att gå till historian, riva upp det gamla som varit. Sånt som känts jobbigt och sårbart. Men det som ligger dolt, det som vi inte erkänner att vi gör eller känner kan vi inte heller förändra. Först när det kommer upp till ytan och ljuset kan vi också förändras och bli fria.

När jag kan berätta min historia blir det också lättare att förstå mig själv, förstå mina känslor och tankar. Varför jag agerar och reagerar på ett visst sätt. Förstå vilka händelser som har format mig. Hjälpa andra att förstå mig bättre. Jag tror det finns en historia bakom varje känsla vi bär, ett budskap som vill komma fram. En röst som vill berätta något för dig, om dig själv. Lyssna till budskapet, värna om din historia, för den bär nycklar till din framtid.

Vi bär alla vår unika berättelse, den kan ingen ta ifrån oss, den kan ingen ifrågasätta. Den ger oss den fulla rätten till våra känslor och upplevelser, till att vara dom vi är, bli älskade utifrån det som har format oss. Kanske ännu mer älskvärda just för vår historia.

Med kärlek,
Hanna