Våga fortsätta drömma
Vad bär du för dröm i ditt hjärta? Tillåter du drömmen att få komma fram? Eller har du gömt den? Valt att följa dina tankar om att det inte är möjligt, att det inte går.
Vi kan ofta hitta ledtrådar kring våra drömmar i barndomen. I det som vi älskade att göra, de platser som vi drog oss till, det som kom naturligt, som vi kunde ägna timmar åt, och tid och rum försvann. Det är lätt att glömma den där drömmen, längtan, önskan som finns inom oss när jobb, karriär, normer och ideal banar väg för hur vi ska leva och vara. För att passa in i ramen, bli accepterade, och känna oss lyckade.
Jag har alltid haft lätt för att drömma, fantisera och föreställa mig hur jag vill att en önskad framtid ska se ut. När jag drömmer tillåter jag mitt sinne och kropp att leka med bilder, ljud och känslor. Som att resa in i en inre värld av ljus, glädje och kärlek. Till platser där hjärtat hoppar jämfota, där det glittrar i ögonen och bubblar i kroppen. Att drömma är som att få en smakbit av det som är menat att vara mitt.
Inte alla drömmar är menade att förverkligas, ibland räcker det att bära drömmen inom oss. Att få se, känna och uppleva i vårt inre. Jag brukar tänka att drömma är aldrig är förgäves, för även om det inte blir som i drömmen har jag ändå fått vara där, i “drömrummet”, blivit uppslukad av en härlig känsla och bubblande energi i kroppen.
Att drömma är också ett sätt att komma i kontakt med hjärtat och själens längtan. Skapa en riktning att röra mig emot. Drömmen finns som en trygg och lekfull plats att bli hållen av och framlyft från. Mina drömmar har längre varit en vägvisare mot det liv som jag är menad att leva, mot den person som jag innerst inne är här för att vara. När jag ramlat, gått vilse eller valt fel väg har drömmen funnits där och fångat upp mig, påmint mig om min själs längtan och sanna uttryck.
På många sätt sätt lever jag nära mina drömmar idag, och det har varit en viktig lärdom att kunna släppa mina drömmar fria, att inte hålla så hårt och krampaktigt i dem. Framför allt att våga fortsätta drömma, trots att inte alla drömmar blivit uppfyllda.
Baksidan av drömmar är att det kan bli ett sätt att försvinna från nuet. Från skavet, smärtan och ensamheten. En verklighetsflykt där vi fastnar lite för mycket i bilden av en viss person, situation eller utfall. För mig har det aldrig varit så, mina drömmar har alltid fört mig närmare min framtid.
Många drömmer om kärlek, den perfekta partnern och barnen, eller det stora huset och det efterlängtade drömjobbet. Är fast i en tro om att saker ska komma till oss i en viss ordning och vid en viss tidpunkt i livet. Vissa drömmar behöver vi släppa taget om när det kommer till den perfekta tiden och tajmingen, landa i tillit till att vi får det vi ska, när vi är redo för det. Vila i att det finns en plan utanför oss själva, och att det kan vara många bitar som ska falla på plats, innan drömmen kan förverkligas.
Med kärlek,
Hanna